Minwynn

Datorkrångel

Inte nog med att min Mac dog och med den mina filer. Plötsligt fick jag virus på laptopen för första gången i mitt liv. Jag som som brukar vara så försiktig och så klickar jag på en länk och så är det kört. Två datorer utslagna på bara några dagar. Usch. Jag borde inte ha kört Windows, men nu är det så dags. Nu ligger den där, Trojanen och äter upp mina filer och hindrade mig från att gå ut på internet. Det hindrade mig också från att uppdatera mitt antivirusprogram. Fiffigt om man är virusskapare, men mindre trevligt för mig.

Till slut fick jag rådet att pröva Ubuntu. Linux för mig, svårt att se. Linux är för datanördar eller hur? Men visst kunde jag prova. Jag hade lyckligtvis en gammal skiva med Kubuntu hemma, för en ny gick ju inte att göra eftersom jag saknade internet. Kubuntu kändes som Windows 98 ungefär och saknade svenska tecken och inget låg där jag var van. Men jag kom ut på internet så jag lyckades få ner senaste versionen av Ubuntu och vips kom jag åt mina filer. Nu kan jag äntligen göra den där backupen som jag tänkt så länge. Och sen ska jag formatera om hårddisken.

Bort med allt gammalt jobbskräp. Äntligen ska jag få kontroll över min egen dator. Den är gammal, det är en PC, men det är den enda jag har nu. En annan sak som förånade mig är att jag faktiskt gillar Ubuntu. Det är inte alls så där svårt som jag trodde att använda. Och den senaste versionen är så långt ifrån Windows 98 man kan komma. En partition med Ubuntu för det mesta jag gör på datorn och Windows på den andra för Photoshop. Nu hoppas jag bara på att få tillbaka min Mac. Åtminstone mina filer men helst så jag kan använda den. Mac är min första och största kärlek även om jag vänstrar lite med både Windows och nu Ubuntu.

Mymlan vid havet

Mymlan tjänade i slottet vid havet. Varje dag färdades hon från sitt hem för att sen slita och släpa för att få mat för dagen. Och när dagen var slut var hon helt utmattad. De andra som tjänade i slottet ansågs som finare än Mymlan så de fick mer penningar än vad hon fick. Men Mymlan behövde penningarna så hon släpade vidare.

Lillgafsan styrde och ställde i slottet. Alla älskade henne för att hon log och sa ja till alla. Hon gjorde sig till vän till Mymlan och Mymlan trodde på henne. I slottet bodde också Snusgafsan och Gammalgafsan. Snusgafsan skrämde småhomsorna genom att prata för sig själv och runt om henne alltid stod en tung torr odör av snus. Gammalgafsan var avskydd av småhomsorna eftersom ingen förstod vad hon sa och hon skrattade elakt åt dem när de inte förstod. Hon lät dem också arbeta mycket hårt vilket inte bidrog till att de skulle tycka om henne.

Snusgafsan var inte omtyckt av de andra gafsorna och hemulerna och var rädd att hon skulle bli utkörd ur slottet. Gammalgafsan var rädd att också hon skulle bli utkörd eftersom hon var beroende av småhomsornas gillande för att kunna tjäna Lillgafsan på bästa sätt. Dessutom var detta inte första slottet som Gammalgafsan varit på. Hon hade vid ett flertal tillfällen blivit utkörd från slott i andra riken. Därför var det extra viktigt för henne att hålla sig kvar. Alla medel var tillåtna. Snusgafsan och Gammalgafsan smidde en ond plan som innebar att de pekade ut någon annan att skylla på så att Lillgafsan skulle köra iväg någon annan än dem.

Storhemulen hade redan blivit ivägkörd så Lillgafsan var den enda som styrde i slottet. Det var alltså henne de behövde övertyga. Sen var frågan om vem som skulle väljas ut till syndabock. Valet föll på Mymlan eftersom hon inte var lika fin som dem. Det roade dessutom Gammalgafsan att det blev Mymlan som skulle ut eftersom småhomsorna faktiskt gillade Mymlan.

Det blev Gammalgafsans uppgift att viska lögner i öronen på Lillgafsan, som mer än gärna valde att tro på dem. Lillgafsan älskade att alla såg upp till henne eftersom hon var så liten att hon var van att knytt och oknytt mest såg ner på henne. Mymlan som var utmattad av det hårda arbetet hade inget att sätta emot när Lillgafsan berättade om sitt beslut. Mymlan flydde ut ur slåttshallen i tårar för att aldrig mer återvända till slottet vid havet.

Idag dog mina förhoppningar

Min Mac dog idag och med den alla de där filerna som jag borde ha bränt undan för länge sen. Har sen länge lovat mig att det ”aldrig” ska hända igen. Och så gjorde det det. Alla filer som jag samlat på den under de månader jag haft den. Eftersom jag alltid håller på mycket med datorn och nu dessutom är arbetslös har det hunnit bli en hel del.

Där finns en mapp med foton, fint sorterat efter datum och använd kamera. Allt det är borta. Dessutom har jag flera wordpressteman och medföljande photoshopfiler som var halvfärdiga. De är också borta. Övrig grafik, färdiga eller under arbete. Sen, naturligtvis alla anteckningar, agenda, information om mailservrar mm. Halva mitt liv är borta känns det som.

Men det som är allra värst är att mina romanidéer och halvfärdiga berättelser och min nästan färdiga roman. Jag har aldrig förut slutfört en roman och den var i det närmaste färdig. Jag skulle skickat in den till förlag nu i vår. Nu vet jag inte om jag ska orka fortsätta. Hur börjar man om?

Hur politiskt skriver du?

Såg på en annan blogg som jag läser att man numera få sitt skrivande analyserat utefter vissa kriterier som inte nämns. Metoden har i alla fall kommit till så här, enligt deras site:

Metodiken har varit att ta ca 100 bloggare från varje parti från bloggportalen och sedan använda deras texter för klassificering med uClassify.

Det låter hemskt vetenskapligt, men jag kan förstås inte intyga att det stämmer. Vad jag vet är att när jag testar med mina olika bloggar, med samma innehåll, får jag samma resultat, så något händer i alla fall. Någon sorts analys görs verkar det.

Ok, hur gick det nu med mina, min familjs och vänners bloggar?

Först ut min egen:

Uppenbarligen skriver jag miljöpartistiskt. Undrar vad det innebär egentligen?

Här kommer ett urval av de tabeller jag fick fram:

Min systers blogg

Min mammas blogg

Maggans blogg

Inom parentes kan jag nämna att jag, av misstag, råkade testa med min tumblelog. Den är nästan enbart bilder och bara lite text på engelska. Enligt siten ska det bara funka på svenska bloggar?. Men ni kan aldrig gissa vad jag fick för resultat. Jo den fick resultatet KD?.

Som kuriositet kan jag nämna att jag testade med schyman.se och feministiskt initiativs sida eftersom det är bara riksdagspartierna som finns med. Fi fick föga förvånande mest socialdemokratiskt och vänster, men det lustiga var att Gudruns egen fick mest moderat och kd? Undrar vad damen skulle tycka om hon visste… Fast hon skulle nog se det humoristiska i det om bilden man sett av henne i media stämmer.

Hur politiskt skriver du?:)

Mitt liv som tårta

En av mina goda vänner hade ett inlägg på sin blogg där hon jämförde sitt liv med en tårta där varje tårtbit var delar i hennes liv. När jag läste om det blev jag först lite ledsen eftersom hennes tårta såg så annorlunda ut än min. Sen ändrade jag mig och tänkte att jag visst kunde skriva något liknande. Här har ni det, mitt liv som tårta. Tårtfatet med tårtan ser ganska konstig ut. En del bitar har bara några få lager, medan andra är fint dekorerade och har många lager. En del är är stora, andra är bara en tunn skiva eller är bara smulor kvar eftersom någon måste ha ätit av tårtbitarna. Här är delarna:

Jag själv: Ja, jag är en del i tårtan. Kan inte gärna undvika det, eller hur? Jag finns alltid här, hur mycket jag än försöker undvika det.

Hälsan: Denna del av tårtan ser lite medfaren ut. Delar av denna tårtbit har ätits på även om det märks att den en gång varit mycket fin. Den har många lager och dekorationer, men jag kan inte påminna mig att jag erbjudit någon att smaka, men det måste jag ju ha gjort.

Barn: Jag har beställt den delen delen från konditoriet i åratal, men de vägrar fortfarande att leverera. Det är viktigt för mig att få den för att min tårta ska kännas färdig. Den behövs för helheten.

Hem: Den här delen verkar vara samansatt av flera olika tårtbitar och får föreställa en hel bit. Nu hoppas jag att jag ska få den riktiga tårtbiten snart som jag beställde för flera år sen.

Pojkvän: Det verkar inte som de levererade den biten heller. Under åren har de levererat små kakor i väntan på den riktiga tårtbiten. Fast en gång för länge sen minns jag att jag hade en tårtbit, men någon måste ha ätit upp den.

Jobb: Den biten har någon ätit upp för mig. Jag borde verkligen hålla mig ifrån vänner som äter upp mina tårtbitar.

Kreativitet: Denna tårtbit är en av de finaste i tårtan. Den är väldigt hög och har många fina dekorationer och lager. En tårtbit att vara stolt över.

Familj: Denna bit har inte så många lager, men är ändå en stor bit av tårtan. Här finns också några vackra dekorationer.

Vänner: Även denna bit har få lager, men är ändå en stor bit av kakan.

Där är den, kakan som är mitt liv. Den borde ha kunnat vara en väldigt fin och vacker kaka om alla bitar jag beställt hade kommit och om jag hade hållit mig ifrån de vänner som hela tiden stjäl av den. Hur ser din tårta ut?.

Om kärleken till teet

Jag älskar te i alla former, med vissa undantag. Uppiggande svart te på morgonen, en uppfriskande kopp grönt te på eftermiddagen eller en lugnande oolong på kvällen. Jag kan dricka te flera gånger om dagen, men jag är finsmakare. Te-påsen kan visserligen vara bra, men det är ingenting mot en underbar rykande nybryggt te från kannan.

Idag läste jag en intressant artikel om teets positiva egenskaper. Det kan hjälpa dig att gå ner i vikt, förbättra din hälsa eller t o m förlänga ditt liv. Hur det nu är med den saken vet jag inte, men vad jag vet är att te får mig att må bra. Om jag sen kan få bättre hud, leva längre eller gå ner i vikt så är det ett stort plus, men även utan det kommer jag att fortsätta att njuta av denna underbara dryck.

Mmm vad sugen jag blev nu. Tror jag ska gå ut och brygga mig en kanna.

Många ledsna människor

När jag gick igenom statistiken över sökningarna till min blogg såg jag något som gjorde mig ledsen. Det verkar finnas så många ledsna människor. Vad som gjorde mig ännu mer ledsen var att jag kände precis som den som hamnade på min blogg och troligtvis inte hittade några svar. Jag vill också ha det som han eller hon frågade efter. Sökningen var:

jobb var man kan slippa folk

Finns det några sådana? Går det att hitta ett sätt att jobba hemifrån? Och framförallt. Hur blir man så ledsen att man önskar sig det? Jag vet hur jag blev så ledsen…

Att bli fattig

Jag såg en sökning som gjorts för att komma till min blogg och den gjorde mig beklämd. Sökningen var: ”var är det billigt att leva som fattig”. Ska det behöva finnas fattiga i Sverige? Vi har en av de högsta skatterna i Världen så vart går pengarna? Jag vet att många “vanliga” människor flyger kors och tvärs över världen utan att tänka på miljön så visst har många pengar. Men så finns det personer som är fattiga. Vi blir fler och fler och nu är det kanske bäst att vakna upp. Vi är inga lata personer utan såna som vill arbeta. Såna som haft jobb och betalat skatt och byggt upp den välfärd som nu verkar brytas sönder. Det är vi som betalar för dina Thailandsresor. Vi som betalar er ur krisen när ni får sänkta skatter och vi straffas för att vi inte hittat något jobb.

2009 blir ett bra år – om man har ett jobb

Vi är inne i en av de värsta lågkonjunkturerna sen depressionen. Värre säger en del. Fler och fler företag går dåligt och fler och fler varslar. Det låter som om vi alla får dra in svångremmen för att Sverige ska klara krisen. Men är det så det kommer att bli?

Jag läste i DN om skattesänkningarna. Till exempel får en person som tjänar 45000 kronor i månaden 1110 kronor exra efter skattesänkningarna under året som kommer. Och en som tjänar 15000 kronor får 210 kronor. Förutom en stilla tanke över vad nu dessa personer som tjänar 30000 mer per månad gör för att förtjäna så mycket så undrar jag varför dessa anställda inte ska vara med och rädda Sverige ur krisen?

Dessutom får pensionärer sänkt skatt om de ska ut och jobba. Fler och fler blir arbetslösa men våra pensionärer ska tillbaka och arbeta. De borde väl ha gjort sin insats eller hur? De arbetslösa däremot, om de skaffat sig en utbildning som våra makthavare vill att vi ska, vad händer med deras kunskaper om de inte jobbar? När våra 40-talister tvingas kvar i arbete, blir GenX-arna och yngre generationer utan och deras kunskaper, som är färskvara, blir föråldrad.

En nyhet som kommer nu är att det blir lättare att hyra ut sin bostad. Varför undrar du säkert, en bostad har man ju för, ja just det, att bo i. Varför ska man då hyra ut den? Jo, troligtvis är det för att man ska söka jobb i hela Sverige. Vår statsmakt vill att vi ska åka kors och tvärs över Sverige för kortare och längre perioder. Hur gör man då med det dubbla boendet? Ja, just det, hyr ut din bostad och bo någon annanstans under tiden. Förhoppningsvis borde det finnas någonstans att bo på den nya platsen.

Naturligtvis ska det bli lättare för förtidspensionärer att börja jobba. Det låter ju bra eller hur? Man kan till och med behålla sjukersättningen när man jobbar. Bra, va? Jo, på papperet låter det bra, men man kan ju undra varför de blev förtidspensionärer. De kanske är sjuka och inte orkar jobba. Och antagligen har en läkare konstaterat denna sjukdom också. Man undrar faktiskt varför sjuka och svaga får detta “erbjudande” men inte arbetslösa. Jag fick ett jobb för ett tag sen, men när jag frågade min a-kassa om jag kunde ta det så fick jag rådet att tacka nej. Jag blev faktiskt ganska besviken. Det var ett jobb som jag skulle uppskatta. Men eftersom det var en projektanställning där lönen inte kom förrän när projektet var slut, så jag fick tacka nej till jobb, men t ex cancersjuka tvingas tillbaka till jobbet. Det var vi sett i pressen. Intressant system, eller hur?

Jag som arbetslös måste man konkurrera med sjuka och gamla om jobben. Fler personer blir arberslösa och fler personer får fixa Sverige ur krisen. Vanliga medborgare som har arbete slipper. De kan slippa oroa sig. De får sänkt skatt och kan shoppa loss som de vill. Vad kan man använda dessa extra pengar till då? Jo, man kan passa på att renovera. Nu kan man till och med få göra avdrag om man gör det. Bra system. Först får man lägre skatt bara för man har ett jobb, sen om man använder dessa extrapengar till att renovera så får man ännu mer pengar tillbaka.

Det ska löna sig att arbeta. Detta är ett uttryck som Alliansen älskar och visst låter det bra. Lata människor ska inte ha det bra. Det tycker väl alla. Genom att göra det sämre för dessa personer som inte jobbar ska man tvinga tillbaka latmaskarna till jobb. Med rätt “morot” ska vi vilja jobba. Men jag vill jobba. Jag är inte lat. Därför söker jag alla jobb jag hittar. Men, vill man ha jobb så finns det ju, eller hur? Därför bestämde jag mig för att skriva till Reinfeldt. Han borde väl kunna ge mig ett jobb eftersom jag vill jobba.

Det är är ansökan jag tänker skriva till honom:

Intresseanmälan om jobb

Jag har varit arbetslös i 6 månader och får ut ca 4800 kronor varje 2 veckor i arbetslöshetsersättning. Detta, är enligt mig, precis vad jag kan klara mig på. De få kronor jag lyckades spara medan jag jobbade, är slut. När min a-kassetid tar slut, och ifall jag inte får ett nytt jobb kommer jag att få leva på betydligt mindre än idag.

Förutom att jag faktiskt trivs med att jobba och att min ekonomi är ansträngd så vill jag verkligen arbeta. Eftersom det borde räcka med att vilja arbeta för att få ett jobb så borde ju saken vara klar, eller hur? Man ska också vara beredd att ”ta” vilka jobb som helst, och det är jag. Därför ansöker jag om ett jobb, vilket som helst, hos dig. Du kan välja vilket du vill ge mig. Jag skickar gärna över merithandlingar om du så önskar. Jag lovar också att vara tacksam för den lägre skatten när jag får jobbet. Jag menar, det ska ju löna sig att arbeta.

Nu väntar jag bara på svar från honom så jag kan ta mig ett jobb hos honom. För det är väl så man gör. Jag har hört uttrycket så många gånger. Man tar jobb. Och vill man bara jobba så kan man ta ett jobb. Bra. Nu slipper jag tillhöra gruppen av lata människor som inte vill jobba.

Läs om de nya reglerna

En av de 4 bästa…

Jag har inte skrivit här på jättelänge. Det beror tyvärr inte på att jag fått jobb. Det beror heller inte på att jag dragit ner på mina insatser att få jobb. Snarare tvärt om. Anledningen är istället att jag hade bestämt mig för att den här arbetslöshetsbloggen skulle vara positiv och inte en som jag använder för att klaga på olika saker. Den var tänkt att dokumentera mina insatser, samla mina tankar och kanske fungera som inpiration för andra arbetlösa. Men det ledsamma är nu att jag börjar misströsta. Jag “tror” inte längre på att jag ska få jobb.

Jag tycker att jag är i en klart bättre sits nu än när jag sist var arbetslös. Min utbildning är färdig och examen sägs ju vara bra. I alla fall har jag ju de kunskaperna även om jag har maximalt med studieskulder. Dessutom har jag många års arbetslivserfarenhet och det borde ju också vara meriterande. Har jag kanske jobbat inom “fel” bransch?

Det har också blivit vanligare att söka jobb online. Någon som inte varit arbetslös har nog svårt att förstå de stora pengar som faktiskt går åt när man söker jobb. Man behöver stora mängder bläck till skrivaren, ofattbart stort antal frimärken (om man nu inte söker online) och går det sedan bra måste man betala resorna till och från intervjuerna. Man kan dessutom lägga till kostnaden för internet.

Nu kanske ni säger att det finns tillgång till internet på arbetsförmedlingen. Det stämmer i och för sig, men det är svårt att först ta sig in till arbetsförmedlingen och sedan vara så fokuserad att man kan göra det man måste i ett streck. Om man sen måste ringa till potentiella arbetsgivare måste man gå i från datorn på arbetsförmedlingen och gå ut och ringa, och sen gå tillbaka till det man håller på med. Efter min utbrändhet har jag ingen möjlighet alls att vara så fokuserad.

Jag måste nog säga, i alla fall, att jag har haft stor nytta av att ha dator och internet hemma. Jag hittar jobb att söka via webben och utformar mina ansökningar och CV snyggt. Jag har också gjort en djupgående forskning om bästa sätt att skriva dessa. Vad man ska ta med och inte och hittat exempel på formuleringar som låter professionella.

Vad har jag mer använt och använder datorn och webben till. Jo, jag har hittat rektryteringsföretag och CV-databaser och använt dessa flitigt. I och för sig har jag inte fått så mycket resultat från dem ännu, men jag tror att det bara är en fråga om att hitta de rätta.

Egentligen borde jag ligga mycket bättre till denna gången och visst gör jag det. Utbildning, erfarenhet och en stort utbud av platser att hitta jobb på. Lägger man sen till enkelhethen att söka jobb och möjligheten, som jag utnyttjat, att skriva bättre ansökningar och CVn. Och visst har det hänt en dramatisk förändring. Jag blir kallad på många fler intervjuer, resorna till dem tär hårt på min redan katastrofalt dåliga ekonomi, men jag har inte ännu fått något positivt svar.

Varje gång jag kommer på en intervju frågar jag om de vill tala om hur många de kallat på intervju och det vanligaste verkar vara 4, ibland 3. Men sen får jag inte jobbet. I början var jag överlycklig. Någon gillade det jag kunde och trodde jag skulle passa in hos dem. Men i längden är det svårt att vara lycklig över det när den sen inte leder till jobb. Om jag tillhör de 4 bästa av alla de som sökt, varför kan jag aldrig vara den absolut bästa? Gillar de inte mitt utseende? Min personlighet? Pratar jag för mycket? För lite? Har jag fel kläder?

Jag har forskat på webben om hur en bra intervju ska gå till. Förberett mig för eventuella frågor. Planerat vad jag ska svara. Tänkt på hur jag klätt mig, ordentligt och inte för annorlunda, inte använt för stark parfym och så vidare. Jag ser också till att vara där i god tid. Tar reda på vart jag ska så jag inte kommer in med “andan i halsen”. Vad mer kan jag göra? Måste jag nöja mig med att alltid vara en av de fyra bästa? Vad händer när mina a-kassedagar tar slut? Min ekonomi är redan nästan omöjlig att reda ut.

Författare: Minwynn