Tagg: Göteborgsposten

Visst finns det skitjobb!

Cecilia Verdinelli hade nyligen en artikel i Göteborgsposten som verkade vara ett svar på Lernfeldts tidigare artikel som jag skrivit om.

Visst finns det skitjobb

Verdinellis artikel ger mig tillbaka tron på medias roll som kritiskt organ. De kan ”hissa och dissa” för att använda ett folkligt uttryck och samtidigt ge skäl för det samma. De senaste åren verkar många tidningar ha ändrat inriktning och istället fungerar som propagandaplatform för den sittande regeringen. Väldigt lite negativt skrivs och väldigt lite granskning förekommer. Om det nu är så att den politik som förs är så bra varför kommer inga artiklar som visar det?

I det här fallet var det kanske inte så mycket granskande journalistik, men ändå visade den på en dialog. Denna dialog var visserligen mellan två journalister på tidningen. Debattfunktionen som är kopplad till varje artikel är fortfarande ganska så ensidig och får mig att minnas en episod från min högstadietid.

Skolan ville framstå som demokratisk och ”tvingade” några motvilliga elevrepresentanter att vara med på, de oftast tråkiga mötena. Vi hade rätt att yttra oss och rösta när vi kom till ”Övriga frågor”, men av någon anledning hann de aldrig dit. Istället råkade jag höra rektorn yttra följande kommentar på väg ut från mötet: ”Är barnen nöjda nu?”. Så känns kommentarsfunktionen på GP (och många andra tidningars).

Är läsarna nöjda nu? Nu har de fått sagt sitt. Vi svarar aldrig och ändrar oss aldrig, men allt för att verka demokratiska.

Skitjobb och skitsnack

Malin Lernfelts artikel i Göteborgsposten gjorde mig inspirerad av att inte bara skriva detta blogginlägg utan kan till och med hjälpt mig på traven i mitt eget lilla korståg.

Malin Lernfelt går hårt ut med reaktionära åsikter i dagens GP. Åsikter som på många sätt påminner om dem man kunde läsa om i 30 talets media. Hon provoceras av personer som ”går hemma, och rullar tummarna, och blir försörjda”.

Man undrar vilka de är som hon menar blir försörjda av henne. Är det människor som fortfarande är sjuka men har blivit utförsäkrade och nu betalar hennes skattelättnader?

Eller är det alla dessa personer som jobbar heltid (praktiserar) för mycket liten ersättning trots att de tidigare arbetat och betalat för denna ersättning med en stor del av sin egen lön, samtidigt som Malin fått det mycket bättre ekonomiskt?

Vi lever i en internationell ekonomisk kris samtidigt som de som har jobb har fått det betydligt bättre ställt, så jag tycker att Malin Lernfelt ska ställa sig frågan: vem är det som lever på vem? Är det den sjuka som betalt sin sjukförsäkring, och kanske betalt till den i många år, eller är det den som bara får det bättre och bättre ekonomiskt?

Enligt Lernfelt är det tydligen bara folk som har ett arbete ska ha rätt att ha åsikter. Eller är det bara på Twitter de inte får yttra sig?

Om det nu är så som denna Malin hävdar, att det är de arbetslösas eget fel att de är arbetslösa, att dessa ”djupa tänkare” som hon så nedsättande benämner dem som vågar ha åsikter och dessutom väljer att ”rulla tummarna” och låta sig försörjas av de offentliga systemen, var är då alla dessa lediga platser som bara väntar på att besättas?

Kan inte Göteborgsposten göra en serie artiklar om alla de företag som inte kan få dessa lata människor att jobba hos dem? Det måste ju finnas mycket att skriva om när det finns så många ”djupa tänkare” i Sverige. Samtidigt kan ni ju skriva om alla de utförsäkrade som är så glada att de fått jobb. Ni kan ju börja er artikelserie på er egen tidning. Hur många utförsäkrade och långtidsarbetslösa har ni anställt? Det ska bli väldigt intressant att läsa om. Ni har ju redan skrivit om hur bra de här förslagen är.