För mig i alla fall. Förhoppningsvis var det den sista bokmässan som jag är där som besökare. Nästa år kanske jag är där och har min egen monter. Som vanligt var det kändistätt, särskilt på fredag eftermiddag när allmänheten började strömma till. Då dök de upp, Jan Guillou som spände sina kraftiga överarmar och lät sig beundras, Björn Hellberg som såg lika förvirrad ut i verkligheten som på tv och stackars Nina Hagen som efter att blivit förnedrad i tullen dök upp i någon slags gothvariant av lolita. Jag glömde ju att nämna, Juholt var också där också och Göran Rosenberg. Överallt där kändisarna var så flockades besökarna. Undantagen jag såg var Rosenberg som stressade runt bärandes på en Gudrun Sjödénkasse och Hellberg som strosade runt, helt oberörd av allt omkring honom. Allt var alltså som vanligt. Eftersom jag hade bättre saker att göra än att jaga kändisar så missade jag nog hälften av alla de kändisar som bevistade mässan.
Direkt när jag kom in på mässan på fredagen såg jag poliserna. Två och två radade de upp sig och jag misstänkte direkt att det var Vilks som tagit sig in. Working class hero, pyttsan. Galning är nog ett bra mycket bättre epitet. Han riskerar polisernas och allmänhetens liv när han som en unge petar och petar på grannen i bänken framför. Det är inget konstnärligt i att se ner på andra människors värderingar.
Tillbaka till kändisspottingen. Galningarna borde inte pratas om alls egentligen. Vid ett bord helt nära mig, där jag satt och fikade, såg jag plötsligt några kändisar som jag faktiskt tyckte det var kul att upptäcka. Försiktigt reste jag mig upp och knäppte ett par bilder. Försiktigt därför att jag inte ville vara så där alldeles uppenbar som en galen fan. Kan du se vilka det är, på bilden till vänster?
Jag hade bara två programpunkter som jag hade planerat in från början. I övrigt gick jag bara runt och upplevde. Den ena var att lyssna på KB som pratade e-plikt. Efter att ha hastat dit, torsdag morgon, med bara 2 minuter till godo så insåg jag att den som skulle prata inte var där än. Med utsikt över montern satte jag mig ner och tog en kaffe, vilket kändes trevligt. När kvinnan från KB kom (ledsen, men jag har glömt namnet) så var det bara jag och en till som dök upp som publik. Vi fick chans att ställa frågor och hon berättade riktigt bra. Så programpunkten blev mycket lyckad.
Nästa programpunkt inträffade inte förrän 3 på fredagen, så jag hade gott om tid att flanera runt. En av de roligaste och matnyttigaste stoppen var Megamanus monter. Marinette Bohman var hemskt trevlig och hon berättade gärna om sitt skrivande och sitt förlag. Det är så kul att träffa kollegor. Hon kan kanske också tipsa om ett bra tryckeri som jag kan anlita när det är dags att utvidga.
På andra våningen hittade jag en riktig oas.
De hade byggt upp en örtagård där man kunde vila, äta sin lunch eller bara njuta. De delade ut basilikafrön till dem som ville ha.
Så till våren kommer jag att odla lite.
Några stopp annars var IM, där jag inhandlade en söt katt och bidrog med lite pengar till offentliga toaletter för flickor som tryggt skulle kunna studera och dessutom till för att stödja Tibet. Skönt att några inte låter sig mutas av ett stort land med pengar. Oavsett pengarna är Kina en ockupationsmakt och borde inte behandlas som en affärspartner.
Andra kul saker jag köpte var en skär gris, en blå kylskåpskatt och en svart väska att ha min iPad i och en till min kollega som missade att köpa en när hon var där. Tanken var att jag också skulle gå på releasemingel i en monter, men då var jag så trött att det kändes outhärdligt att stanna. Endast ett stopp kvar och det var release av en kokbok i Djurens rätts monter. Inte nog med att vi fick träffa författaren och bläddra i de nya kokböckerna, vi fick också smaka på kakor från boken. Två böcker hade redan kommit ut, en skulle börja säljas på lördagen och den fjärde skulle komma senare under året. (Läs mer om böckerna i nästa inlägg).
Andra spännande saker jag såg var hur blindskriftsböckerna utvecklats sedan de jag såg när jag var liten. Här är en bild på Kattresan.
När vi var klara dag ett så var både jag och mina kollegor helt slut. Här nedanför, ser du två av mina kollegor som vilar och packar om kassorna med dagens fynd.
På vägen tillbaka till tåget öppnade sig himlen och stora vattenmassor kom över oss. Lyckligtvis så satt vi inne och fikade när det hände. Man behöver vila efter en lång dag.
Jag ser redan fram emot nästa bokmässa:)