Dagbok

Mymlan var ingen vanlig mymla. De flesta andra mymlor var väldigt nöjda med sina liv och sig själva. De kände sig aldrig ensamma utan var alltid väldig bekväma med sig själva. Mymlan hade nog en gång varit sådan. Men det var för så länge sen att hon nästan glömt det själv. Hon mindes att hon en gång när hon var liten och de andra småmymlorna, småhomsorna och de andra knytten hade försökt reta henne så hade hon bara knyckt på den där stolta mymlenacken och svarat: ”Snicksnack, jag vill ha det så här så jag gör som jag vill”. De andra hade då låtit henne vara ifred eftersom det oftast är mycket svårare att mobba någon som inte alls bryr sig om att bli ledsen eller ens arg.

Mymlan, som egentligen inte hette Mymlan utan något helt annat, suckade och tänkte att hon aldrig skulle kunna bli den där stolta och självsäkra mymla som hon en gång var. Så Mymlan kröp ihop och drog det tjocka duntäcket om sig och tänkte många dystra tankar. ”Jag går i ide som alla de där lyckliga familjerna gör”, tänkte hon sorgset, eller i alla fall åker på semester till exotiska platser. Det senare visste hon att det inte skulle vara möjligt efter hon inte hade tillräckligt med penningar för annat än det absolut nödvändigaste. Mymlan, som det flesta antingen hade glömt namnet på eller i alla fall inte brydde sig om, stannade i sitt ide i många månader. Hon gjorde det långt mycket längre än den där första vintern. ”Jag har vinter inne i mig”, sa hon till sig själv. ”Jag stannar här om jag vill”, la hon till även om hon inte alls var så självsäker som hon lät.

Men så en dag vaknade hon ur sitt ide med en ny tanke i huvudet. Egentligen visste hon inte själv hur det kom sig, men det var något nytt i luften kände hon. Hon reste sig upp och ordnade till den där stolta mymlefrisyren och knyckte på nacken och sa till sig själv: ”Snicksnack, jag vill ha det så här så jag gör som jag vill”. Det var inte riktigt sant det där. Det fanns mycket i hennes liv som hon alls inte vill göra, men ingen, inte några elaka gafsor eller träiga hemuler skulle få tala om för henne vad hon skulle göra eller inte göra. Nu skulle de få se, alla de där som talade illa om henne eller struntade i henne. ”Jag ska bli den där gamla mymlan igen”, sa hon till sig själv och kände nästan att det höll på att hända. ”Det kommer inte att bli lätt, men det är idag allting börjar”, sa hon uppmuntrande till sig själv.

Hon drog fram en anteckningsbok och började skriva:

– Jämför dig inte med någon annan.

Detta var en ganska vanlig mymletanke hos de andra mymlorna, men för den här mymlan var det viktigt att påminna sig det. Det är verkligen ingen idé att försöka bli någon annan än den du är. De andra har mycket större erfarenhet att vara den de är och du skulle bara själv bli olycklig om du försökte bli som dessa andra.

– Se dig själv med dina egna ögon och inte andras.

Du är den enda som har har de tillräckliga kunskaperna om att bedöma dig själv och ditt agerande. Alla andra gör bedömningen efter sina egna erfarenheter och förstår inte. Så varför låta dem kritisera dig? De har varken någon rätt eller tillräcklig förmåga att göra det.

– Sätt upp stora mål och låt det ta tid att nå dem.

Att arbeta mot ett (eller flera mål) är viktigt. De ger dig en känsla av att det du gör är viktigt. Och vet du? Det är viktigt. Det är ditt liv och du har bara ett.

– Men glöm för all del inte de små målen.

När man fokuserar på de där stora målen är det så lätt att glömma de där små dagliga guldkornen. Att vänta på att de stora målen gör att man så lätt glömmer dagen. ”Tänk så lyxigt det känns med en stor kanna nybryggt te”, tänkte Mymlan förnöjt.

– Fokusera på det positiva och arbeta på att se allt det där negativa som något som du kan använda till något bra.

Även om du har haft mycket sorgligt i ditt liv så blir inget bättre av att ständigt tycka synd om dig själv. Då drabbas du ju flera gånger av samma sak.

– Lev till största delen i nuet.

Om du ständigt tänker på allt det där bra som hände förr eller allt det där dåliga som du drabbats av så missar du dagen. Gläds åt det som varit, men fokusera på nuet. Det är nu du formar den där framtiden som du drömmer om.

– Fokusera på det som är bra i ditt liv.

Även om det finns mycket i ditt liv du vill ändra på och även om mycket sorgligt kanske hänt dig så är det dessa saker som hindrar dig från förändring. De gör dig svag och hindrar dig från att skapa det liv du vill ha. De positiva sakerna, även om de kanske inte är så många, är de som gör dig stark. Om dina gamla vänner struntar i dig, glöm dem och gå vidare. Om du inte har så många vänner, bli din egen bästa vän och fokusera på de vänner som verkligen betyder något.

”Min framtid börjar idag!”, sa Mymlan högt för sig själv och menade det faktiskt för första gången på väldigt väldigt länge.