Dagbok

Sitter hemma med min familj. Det regnar och alla andra är på någon slags fest. Kanske inte alla, men det känns så. Min arbetslöshet hänger över mig. Med alla krav och dålig ekonomi som följer. Varför kan inte myndigheter använda sig av morot istället för piska? Man kan säga saker på olika sätt. Antingen säga det så här: ”Söker du i hela Sverige har du mycket större möjligheter att hitta ett jobb du trivs med och som passar din kompetens”.

Ett sånt uttalande gör att man känner sig ”peppad” att gå in i arbetslösheten och se möjligheter istället för svårigheter. Om man istället får en kommentar som denna: ”Du måste söka i hela Sverige annars blir du av med dina ersättningar”. Hur känner man sig då? Jag fick ett uttalande som låg någonstans mitt emellan. Min reaktion blev först att jag gick hem och grät. Det kanske låter överspänt men var så jag såg det.

När den värsta upprörheten lagt sig kände jag mig mer arg. Jag ska visa dem. Jag ska fixa det här på mitt sätt och jag ska skaffa mig ett jobb som jag trivs med. Mitt val av arbetsuppgifter, mitt val av ort och mitt val av lön. Detta ska jag göra inom de regler som finns. Jag ska inte ungå dem, men jag ska också fixa det här utan piskor:). Jag kan och jag vill.

Skrev i blanketten för anmälan om arbetslöshet. Lovar och svär att jag talar sanning;). Intyg på det jag skrev kommer när jag fått dem skickade till mig. Hittade ingen adress att skicka blanketten så jag tar den med på måndag. Den kommer inte fram tidigare i posten ändå.