Dagbok

Jag har tagit för vana att handla månadshandel. Dels eftersom min ekonomi inte tillåter några impulsköp, dels därför att det är dumt att köpa onödiga saker. Eftersom jag saknar körkort, men framförallt för att jag vill skona vår miljö väljer jag att handla till fots med hjälp av min “dramaten“.

Visserligen så kanske det inte ser så coolt ut att dra omkring på en sån, men mycket har ändå hänt sen de där beiga rutiga varianterna som jag minns från min barndom. Och är inte vår miljö värd en del uppoffringar?

Idag var jag uppe tidigt för att handla. Trodde att det skulle mindre trång så tidigt. Men jag hade fel. Affären var fylld av äldre kvinnor och män. Mest kvinnor. Män verkar mera göra helgshoppingen. De män som var med drog kundvagnen och kvinnorna plockade till sig varorna.

Dessa äldre människor verkade inte gilla att handla. Humöret var inte det bästa. Alla verkade tycka att jag var i vägen med min ”dramaten”. Inte de, med sina stora kundvagnar eller rollatorer. Var är alla det där “tanterna” jag minns från min barndom? De där som drog sin lilla “dramaten” och promenerade för att köpa sin liter mjölk och limpa.

Många av dagens nya pensionärer susar omkring med sina stora dyra bensinslukande bilar och köper sitt kallskurna eller halvfabrikat. Dessa 40-talister som aldrig behövt spara. Som ramlade in på arbetsmarknaden utan problem och som nu har höga pensioner. De verkar tycka att miljötänkande är för andra. De har ju råd. Barnbarnen får väl andra tänka på.

Dessa pensionärer som tittade snett på mig med min “dramaten” tog minst lika stor plats i affären, men det var alltså jag som var i vägen. Trots det är jag inte berädd att falla för grupptrycket. Jag drar min “dramaten” för miljön hur ocoolt det än kan verka. Fast jag funderar på att handla senare på kvällen. Då har kanske också jag rätt att handla.