Dagbok

Jag har inte skrivit här på jättelänge. Det beror tyvärr inte på att jag fått jobb. Det beror heller inte på att jag dragit ner på mina insatser att få jobb. Snarare tvärt om. Anledningen är istället att jag hade bestämt mig för att den här arbetslöshetsbloggen skulle vara positiv och inte en som jag använder för att klaga på olika saker. Den var tänkt att dokumentera mina insatser, samla mina tankar och kanske fungera som inpiration för andra arbetlösa. Men det ledsamma är nu att jag börjar misströsta. Jag “tror” inte längre på att jag ska få jobb.

Jag tycker att jag är i en klart bättre sits nu än när jag sist var arbetslös. Min utbildning är färdig och examen sägs ju vara bra. I alla fall har jag ju de kunskaperna även om jag har maximalt med studieskulder. Dessutom har jag många års arbetslivserfarenhet och det borde ju också vara meriterande. Har jag kanske jobbat inom “fel” bransch?

Det har också blivit vanligare att söka jobb online. Någon som inte varit arbetslös har nog svårt att förstå de stora pengar som faktiskt går åt när man söker jobb. Man behöver stora mängder bläck till skrivaren, ofattbart stort antal frimärken (om man nu inte söker online) och går det sedan bra måste man betala resorna till och från intervjuerna. Man kan dessutom lägga till kostnaden för internet.

Nu kanske ni säger att det finns tillgång till internet på arbetsförmedlingen. Det stämmer i och för sig, men det är svårt att först ta sig in till arbetsförmedlingen och sedan vara så fokuserad att man kan göra det man måste i ett streck. Om man sen måste ringa till potentiella arbetsgivare måste man gå i från datorn på arbetsförmedlingen och gå ut och ringa, och sen gå tillbaka till det man håller på med. Efter min utbrändhet har jag ingen möjlighet alls att vara så fokuserad.

Jag måste nog säga, i alla fall, att jag har haft stor nytta av att ha dator och internet hemma. Jag hittar jobb att söka via webben och utformar mina ansökningar och CV snyggt. Jag har också gjort en djupgående forskning om bästa sätt att skriva dessa. Vad man ska ta med och inte och hittat exempel på formuleringar som låter professionella.

Vad har jag mer använt och använder datorn och webben till. Jo, jag har hittat rektryteringsföretag och CV-databaser och använt dessa flitigt. I och för sig har jag inte fått så mycket resultat från dem ännu, men jag tror att det bara är en fråga om  att hitta de rätta.

Egentligen borde jag ligga mycket bättre till denna gången och visst gör jag det. Utbildning, erfarenhet och en stort utbud av platser att hitta jobb på. Lägger man sen till enkelhethen att söka jobb och möjligheten, som jag utnyttjat, att skriva bättre ansökningar och CVn. Och visst har det hänt en dramatisk förändring. Jag blir kallad på många fler intervjuer, resorna till dem tär hårt på min redan katastrofalt dåliga ekonomi, men jag har inte ännu fått något positivt svar.

Varje gång jag kommer på en intervju frågar jag om de vill tala om hur många de kallat på intervju och det vanligaste verkar vara 4, ibland 3. Men sen får jag inte jobbet. I början var jag överlycklig. Någon gillade det jag kunde och trodde jag skulle passa in hos dem. Men i längden är det svårt att vara lycklig över det när den sen inte leder till jobb. Om jag tillhör de 4 bästa av alla de som sökt, varför kan jag aldrig vara den absolut bästa? Gillar de inte mitt utseende? Min personlighet? Pratar jag för mycket? För lite? Har jag fel kläder?

Jag har forskat på webben om hur en bra intervju ska gå till. Förberett mig för eventuella frågor. Planerat vad jag ska svara. Tänkt på hur jag klätt mig, ordentligt och inte för annorlunda, inte använt för stark parfym och så vidare. Jag ser också till att vara där i god tid. Tar reda på vart jag ska så jag inte kommer in med “andan i halsen”. Vad mer kan jag göra? Måste jag nöja mig med att alltid vara en av de fyra bästa? Vad händer när mina a-kassedagar tar slut? Min ekonomi är redan nästan omöjlig att reda ut.