Att höra till

Jag la ut det här inlägget på G+. Även om det till viss del handlar om det communityt så handlar en hel del om mitt liv just nu och hur jag mår.

SLUTA ELLER INTE SLUTA

En del av er har kanske sett mitt känslosamma inlägg om att sluta här på G+. Det var så jag kände igår och det är sant att jag har funderat på det tidigare, men av andra anledningar.

Igår handlade det mer om droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kommer nu att berätta om vad som ledde fram till gårdagens inlägg och om hur jag mår just nu.

1) Förlora en vän. För många år sen (2006) träffade jag en vän i Second Life. En del av er kanske inte förstår att en virtuell vän kan vara viktig, men för mig var det så och jag trodde det var lika viktigt för honom. Vi började chatta och snart pratade vi varje dag och har hållit på så ända sen den tiden. Nu vet vi mer om varandra än våra RL-vänner gör. Nu håller den vänskapen på att brytas upp. Jag inser att folk förändras, men jag kommer ändå att sakna vad vi hade. Nu menar han plötsligt att jag inte förstår, att allt är mitt fel (vad det nu betyder) och att jag inte bryr mig tillräckligt.

2) Förändringar på jobbet. Vi har fått indikationer att våra anslag kommer att minska eller kanske till och med försvinna. Nu igår fick jag ett samtal av min chef där han kallade till ett möte på tisdag där vi skulle ”prata framtid och löner”. Först i grupp och sen enskilt. Ni kan tänka er den helg jag kommer att ha nu och oroa mig. Jag kommer från långtidsarbetslöshet och detta är min första tillsvidareanställning någonsin. Nu verkar det som ”tillsvidare” blir ganska kort.

3) Droppen som fick… Igår berättade två av mina ”vänner” här på G+ att jag inte brydde mig tillräckligt och att jag var självisk. Detta fick mig att se rött och gjorde att jag återigen började fundera på att lämna G+. Jag känner att jag inte riktigt har kunnat passa in. Detta är i och för sig inte typiskt G+. Det slutar alltid med det. Det blir med tiden mer tydligt att jag är annorlunda och att jag inte passar in med ”vanliga” människor.

Allt det jag nämner ovan fick mig att fundera på att radera mitt konto. Nu är jag inte säker längre. Jag kommer inte att passa in bättre på något annat ställe. Jag måste bara acceptera att jag är annorlunda och att jag kommer aldrig att riktigt passa in någonstans. Jag kommer att ligga lite lågt ett tag nu och lovar att inte radera kontot, om jag nu kommer att göra det, utan att berätta för er. Jag vill tacka er alla som visade att ni brydde er. Ni får mig att känna mig mindre ensam och ledsen.

Kram!