Tagg: twitter

Skitjobb och skitsnack

Malin Lernfelts artikel i Göteborgsposten gjorde mig inspirerad av att inte bara skriva detta blogginlägg utan kan till och med hjälpt mig på traven i mitt eget lilla korståg.

Malin Lernfelt går hårt ut med reaktionära åsikter i dagens GP. Åsikter som på många sätt påminner om dem man kunde läsa om i 30 talets media. Hon provoceras av personer som ”går hemma, och rullar tummarna, och blir försörjda”.

Man undrar vilka de är som hon menar blir försörjda av henne. Är det människor som fortfarande är sjuka men har blivit utförsäkrade och nu betalar hennes skattelättnader?

Eller är det alla dessa personer som jobbar heltid (praktiserar) för mycket liten ersättning trots att de tidigare arbetat och betalat för denna ersättning med en stor del av sin egen lön, samtidigt som Malin fått det mycket bättre ekonomiskt?

Vi lever i en internationell ekonomisk kris samtidigt som de som har jobb har fått det betydligt bättre ställt, så jag tycker att Malin Lernfelt ska ställa sig frågan: vem är det som lever på vem? Är det den sjuka som betalt sin sjukförsäkring, och kanske betalt till den i många år, eller är det den som bara får det bättre och bättre ekonomiskt?

Enligt Lernfelt är det tydligen bara folk som har ett arbete ska ha rätt att ha åsikter. Eller är det bara på Twitter de inte får yttra sig?

Om det nu är så som denna Malin hävdar, att det är de arbetslösas eget fel att de är arbetslösa, att dessa ”djupa tänkare” som hon så nedsättande benämner dem som vågar ha åsikter och dessutom väljer att ”rulla tummarna” och låta sig försörjas av de offentliga systemen, var är då alla dessa lediga platser som bara väntar på att besättas?

Kan inte Göteborgsposten göra en serie artiklar om alla de företag som inte kan få dessa lata människor att jobba hos dem? Det måste ju finnas mycket att skriva om när det finns så många ”djupa tänkare” i Sverige. Samtidigt kan ni ju skriva om alla de utförsäkrade som är så glada att de fått jobb. Ni kan ju börja er artikelserie på er egen tidning. Hur många utförsäkrade och långtidsarbetslösa har ni anställt? Det ska bli väldigt intressant att läsa om. Ni har ju redan skrivit om hur bra de här förslagen är.

Mikrobloggar, tumbleloggar och andra bloggar

Alla gör det. Annika Lantz gör det, Carl Bildt har gjort det länge, till och med den store Stephen Fry gör det. Vad pratar jag om, jo naturligtvis bloggar. Och det är inte bara kändisarna som gör det. Bloggandet är en riktigt gräsrotsrörelse. Vem som helst, med dator och en internetuppkoppling kan får säga sin mening.

Nästa fråga är, var ska man blogga och med vad. När någonting blir populärt så dyker det upp en mängd nya tjänster allt från prettobloggandets senaste nymodighet Nanobloggen till det digitala scrapbookservicen Soup.

Vanliga bloggar:
Den vanliga bloggen har funnits under flera år och i de flesta communities ingår en bloggdel. Om man vill ta bloggandet mer på allvar så skaffar man sig en egen blogg. Var man vill ha den har med att göra vad man vill med sin blogg. Vill man bara ha det så enkelt som möjligt och inte göra så mycket med den är kanske Bloggagratis.se något att tänka på. Fördelarna med den är att det är gratis, man slipper en massa reklam och det är väldigt enkelt. Man skriver bara upp sig och börjar blogga. Vill man kan man ändra färg och lite till, men inte så mycket mer.

Är det istället så att man har lite högre krav. Vill kunna ändra utseende, lägga till funktioner mm är ett av wordpressalternativen att föredra. Man kan ha wordpress på egen server (WordPress.org) eller så väljer man något av gratisställena t ex Myblogg.se som fungerar lite som ett community eller det största, där bland annat Carl Bildt bloggar, WordPress.com. De flesta wordpressalternativen är utan reklam.

Mikrobloggande:
Det har pratats en hel del det senaste om mikrobloggande. Det har blivit ”inne” kan man säga. Egentligen är det inte något egentligt bloggande. Utan en mix av community, digital anslagstavla eller i vissa fall nästan chatt. Begränsningen är att man skriver sina inlägg på max 140 tecken och sen kan man få kommentarer på det man skriver. Man ”följer” andra mikrobloggare och kan på så sätt läsa vad de säger i sina 140 tecken stora inlägg. De kan sen ”följa” dig i sin tur och då kan de läsa vad du skriver. Det behöver inte vara ömsesidigt.

Exempel på mikrobloggar är Twitter som är av internationell karaktär. Stephen Fry är en av de mest aktiva skribenterna där. Bloggy är ett svenskt alternativ och fortfarande finns inte så många användare, men det växer snabbt. Tudeluu är ett trevligt alternativ till Bloggy, men tyvärr är det fortfarande ännu färre användare än på Bloggy.

Tumblelogg:
En tumblelogg kan ses som en miniblogg och kan också användas som det, men det har så mycket mer. Det är enkelt att publicera bilder, video, länkar, citat mm. Många använder den som fotoblogg. Fortfarande har tumbleloggar inte slagit igenom så stort, men enligt min mening har den en stor potential att bli något väldigt stort. Kanske som en integrerad del av ett större sammanhang med blogg, fotoblogg och mikroblogg i ett. Tumblr är ett exempel på tumblelogg och Soup brukar räknas hit även om jag mer tycker att det är ett exempel på scrapbooking.

Scrapbooking:
Med scrapbooking menar jag ett sätt att samla ihop de delar av den digitala världen man vill ha samlade på ett ställe. Soup är ett exempel på detta. Man kan, som jag tidigare nämnde, använda det som en tumblelogg och blogga kortare texter, lägga ut bilder och filmer, länkar och citat. Fast det som är styrkan med scrapbookställen i stil med soup är hur lätt det är att koppla ihop sina andra bloggar. Genom att koppla sina andra konton till sin soup kan man lätt göra en klippbok av hela sin onlinenärvaro. Man kan också återpublicera (repost) det som andra skriver om man tycker de sagt något bra. Även här kan man följa andras bloggande och andra kan följa dig.

Diverse kuriositeter:
I takt med att bloggandet blir mer och mer populärt dyker det upp en massa olika nya ställen man kan blogga på. En del bra, andra mindre bra. Vad som är vad får användaren naturligtvis själv avgöra. Jag kan nämna en av dessa specialfall, Nanobloggen. Istället för att ha 140 tecken har man bara möjlighet att skriva ett ord per inlägg. Även om jag själv inte kände någon längtan att testa, har nog mer att säga, så var det många som skrev upp sig. Vad jag sett är dock att många ”fuskar” och skriver flera ord utan mellanrum eller lägger in en länk. Hur det blir med nanobloggandets framtid får vi se framöver. Bloggandet som företeelse är i alla fall säkert här för att stanna.