Skådespelaren Antonio Marziale jobbar som fotograf på sin fritid. Nu uppmärksammas han för sitt projekt ”Man as woman” där han fotar män i traditionellt kvinnliga kläder och poser.
Läs mer här.
Jag gillar de här bilderna, men jag tycker att fotografen gör det lite väl enkelt för sig när han låter männen bära kvinnokläder. Det skulle mycket väl gå att fotografera modellerna i mjuka, attraktiva poser, i någon form av manliga, men mjukare kläder.
En hånfull bildserie på en dansande man har på senaste tiden spridits i sociala medier. I dess kölvatten uppstod en kampanj för att stötta mannen – och nu ska han ha hittats och tackat ja till en enorm dansfest.
Läs mer här.
Detta är ett påstående man ofta får höra. Förutom den uppenbara frågan som inställer sig: stämmer påståendet?, så finns en hel andra undringar i frågan.
Låt oss anta att det stämmer, att kvinnor oftast har en partner med högre karriär än de själva. Vad innebär det då att någon har en högre karriär än de själva? Jag skulle personligen se att ha en hög karriär är när man kan välja när och var man ska arbeta och man har inflytande över sina arbetsuppgifter, men jag tror nog att de flesta menar lön.
Nästa fråga som infinner sig då är varför det är så. Är det för att kvinnor föredrar män som tjänar mycket pengar? Eller är det istället så att det är män med hög lön som står för valet? Att männen föredrar kvinnor som inte tjänar så mycket? Vem väljer vem alltså?
En annan förklaring skulle kunna vara att eftersom män vanligen tjänar mer än kvinnor så finns det fler högavlönade män för kvinnorna att välja på. Eller naturligtvis fler högavlönade män som har kvinnor med lägre lön att välja på.
En slutlig tankegång, om vi nu antar att kvinnor faktiskt väljer partner efter skattetabellen och att männen bara står och väntar på att bli valda så har undrar jag var dessa män är som väntar på att bli valda. Är det någon som vet var de är så hör av er till mig;). Jag har åtminstone missat dem.
Men om det stämmer, att kvinnor i allmänhet är såna att det letar män efter skattetabellen så önskar jag att det fanns ett tredje kön. Kanskeett fjärde kön där jag kan hitta en trevlig partner också nu när jag håller på att önska.:)
Jag ägnar min första tid som arbetslös åt att städa ur garaget. Inte så kul kanske, men nödvändigt. I detta jobb ingår att åka i ”skytteltrafik” till återvinningscentralen. Vad jag menar är en större anläggning än de vanliga sopsorteringsstationerna där man lämnar burkar, flaskor, pappersförpackningar och tidningar. Här kan man lämna större grejer som grenar, hela soffor, elektronik, cyklar mm.
Konstigt nog hade jag aldrig förut varit på en sån station. Min tanke om såna innan var att det var en soptipp. En stinkande plats med fåglar cirklande omkring över alltihop. Och de som jobbade där var klädda i overaller och stövlar för att undgå smutsen. Det visade sig att min förutfattade mening om liknande platser inte alls stämde.
Man får köra upp på en ramp som kantas av diverse containrar med prydliga skyltar ovanför, grovsopor, träavfall,metallavfall,bilbatterier mm. Vissa skyltar/containrar återkommer och vissa finns det bara en av. Miljön är till stora delar helt manlig. De anställda är män och de flesta av de som lämnar skräpet är män. Ibland är någon kvinna med sin man och ger råd, men annars är skräplämnarna mestadels män. Jag känner mig lite i minoritet som ung kvinna utan den obligatoriska medföljande mannen;).
Det som förvånar mig mest är de anställda. De har visserligen någon form av overall, men inte alls av typen skyddkläder utan ser helt ”vanliga” ut. De har samlat dumpade växter av olika slag som de planterat i resväskor, skålar, papperskorgar eller liknande som folk lämnat. Det ser riktigt mysigt ut och stämningen är lugn och välkomnande.
Jag har ett par vändor kvar innan garaget och förrådet är färdigstädat och jag ser redan fram emot nästa besök på sopstationen.
Köpte ett månadsmagasin för ett tag sen eftersom jag var intresserad av den special om utbrändhet som ingick. Läsarna kunde skicka in frågor och synpunkter. Detta var intressant att läsa. Bland annat undrade en man om tidningen bara vände sig till kvinnor eftersom man aldrig hade en man på första sidan.
En relevant fråga kände jag och läste tidningens svar. Detta gjorde mig både förvånad och upprörd. De skrev något raljrande om att visst kunde man göra det, men måste då räkna med att sälja hälften av de nummer man gjorde i vanliga fall.
Är verkligen folk så icke politiskt korrekta? Jag kan inte tänka mig att någon sådan undersökning kan ha genomförts. Och varför skulle folk i allmänhet inte vilja köpa en tidning när en man är på första sidan?
Jag är själv hjärtligt trött på alla smilande nunor av perfekt snygga kvinnor som blickar ut från tidningsframsidor. Kan tidningsredaktörerna verkligen mena att läsarna skulle överge tidningarna om de för en gång skull visade en man på första sidan?
Om det nu är så. Om jag tillhör en minoritet av Sveriges befolkning som faktiskt uppskattar en bild på en vacker man. Och om de flesta köper tidningar efter vilken nuna som visas på framsidan? Kan inte våra veckotidningsredaktörer stå lite på barrikaderna för en mer jämställd tidningsmarknad?
Minns vilken uppmärksamhet som visades när en av våra större klädkedjor för första gången visade en sexigt poserande Markus Schenkenberg istället för de vanliga reklambildern med porriga kvinnor. Tyvärr fullföljde de inte denna trevliga satsning. Året efter Markus visades intetsägande äldre män. Och efter det blev det enbart undernärda kvinnor som tycktes säga “kom och ta mig”. Skärpning!
Fram för lite manlig fägring på våra tidningar!!!