Blonda lockar och egen vilja

Var och handlade igen och såg att de faktiskt fått in dinkelmatvetet. Undrar om de beställde det till slut eller om ”Stigs söner” faktiskt hittade det inne på lagret. Hur var det då, var det bland bakgrejerna som jag hittade mitt matvete? Visst fanns det i samma gång, men på andra sidan. Mitt emellan det ekologiska jasminriset och sesamfröna. Man undrar om ”han som är lite chef” frågat någon som visste…

När jag stod där bland matvarorna och letade efter mitt matvete råkade jag höra en mindre diskussion mellan ett grupp yngre män. De var kanske 16 eller 17 år och skulle laga mat. Pasta och ketchup stod visst på menyn. När jag upptäckte dem stod de framför ketchupen. En gosse med blonda lockar tog till orda och förklarade att de naturligtvis skulle köpa kravketchupen efter som den var bäst. Då sa en av de andra grabbarna att den kanske var bäst, men att den smakade sk*.

Den skönlockige avbröt honom snabbt och förklarade med hög röst att han hade fel och att han var dum. Sen snappade han åt sig den ekologiska ketchupflaskan och marcherade iväg mot kassorna. De övriga lommade efter honom utan att säga något. Tuff grabb med bra åsikter.

Mikrobloggar, tumbleloggar och andra bloggar

Alla gör det. Annika Lantz gör det, Carl Bildt har gjort det länge, till och med den store Stephen Fry gör det. Vad pratar jag om, jo naturligtvis bloggar. Och det är inte bara kändisarna som gör det. Bloggandet är en riktigt gräsrotsrörelse. Vem som helst, med dator och en internetuppkoppling kan får säga sin mening.

Nästa fråga är, var ska man blogga och med vad. När någonting blir populärt så dyker det upp en mängd nya tjänster allt från prettobloggandets senaste nymodighet Nanobloggen till det digitala scrapbookservicen Soup.

Vanliga bloggar:
Den vanliga bloggen har funnits under flera år och i de flesta communities ingår en bloggdel. Om man vill ta bloggandet mer på allvar så skaffar man sig en egen blogg. Var man vill ha den har med att göra vad man vill med sin blogg. Vill man bara ha det så enkelt som möjligt och inte göra så mycket med den är kanske Bloggagratis.se något att tänka på. Fördelarna med den är att det är gratis, man slipper en massa reklam och det är väldigt enkelt. Man skriver bara upp sig och börjar blogga. Vill man kan man ändra färg och lite till, men inte så mycket mer.

Är det istället så att man har lite högre krav. Vill kunna ändra utseende, lägga till funktioner mm är ett av wordpressalternativen att föredra. Man kan ha wordpress på egen server (WordPress.org) eller så väljer man något av gratisställena t ex Myblogg.se som fungerar lite som ett community eller det största, där bland annat Carl Bildt bloggar, WordPress.com. De flesta wordpressalternativen är utan reklam.

Mikrobloggande:
Det har pratats en hel del det senaste om mikrobloggande. Det har blivit ”inne” kan man säga. Egentligen är det inte något egentligt bloggande. Utan en mix av community, digital anslagstavla eller i vissa fall nästan chatt. Begränsningen är att man skriver sina inlägg på max 140 tecken och sen kan man få kommentarer på det man skriver. Man ”följer” andra mikrobloggare och kan på så sätt läsa vad de säger i sina 140 tecken stora inlägg. De kan sen ”följa” dig i sin tur och då kan de läsa vad du skriver. Det behöver inte vara ömsesidigt.

Exempel på mikrobloggar är Twitter som är av internationell karaktär. Stephen Fry är en av de mest aktiva skribenterna där. Bloggy är ett svenskt alternativ och fortfarande finns inte så många användare, men det växer snabbt. Tudeluu är ett trevligt alternativ till Bloggy, men tyvärr är det fortfarande ännu färre användare än på Bloggy.

Tumblelogg:
En tumblelogg kan ses som en miniblogg och kan också användas som det, men det har så mycket mer. Det är enkelt att publicera bilder, video, länkar, citat mm. Många använder den som fotoblogg. Fortfarande har tumbleloggar inte slagit igenom så stort, men enligt min mening har den en stor potential att bli något väldigt stort. Kanske som en integrerad del av ett större sammanhang med blogg, fotoblogg och mikroblogg i ett. Tumblr är ett exempel på tumblelogg och Soup brukar räknas hit även om jag mer tycker att det är ett exempel på scrapbooking.

Scrapbooking:
Med scrapbooking menar jag ett sätt att samla ihop de delar av den digitala världen man vill ha samlade på ett ställe. Soup är ett exempel på detta. Man kan, som jag tidigare nämnde, använda det som en tumblelogg och blogga kortare texter, lägga ut bilder och filmer, länkar och citat. Fast det som är styrkan med scrapbookställen i stil med soup är hur lätt det är att koppla ihop sina andra bloggar. Genom att koppla sina andra konton till sin soup kan man lätt göra en klippbok av hela sin onlinenärvaro. Man kan också återpublicera (repost) det som andra skriver om man tycker de sagt något bra. Även här kan man följa andras bloggande och andra kan följa dig.

Diverse kuriositeter:
I takt med att bloggandet blir mer och mer populärt dyker det upp en massa olika nya ställen man kan blogga på. En del bra, andra mindre bra. Vad som är vad får användaren naturligtvis själv avgöra. Jag kan nämna en av dessa specialfall, Nanobloggen. Istället för att ha 140 tecken har man bara möjlighet att skriva ett ord per inlägg. Även om jag själv inte kände någon längtan att testa, har nog mer att säga, så var det många som skrev upp sig. Vad jag sett är dock att många ”fuskar” och skriver flera ord utan mellanrum eller lägger in en länk. Hur det blir med nanobloggandets framtid får vi se framöver. Bloggandet som företeelse är i alla fall säkert här för att stanna.

Jag var på Ica och mötte Stig.

Nej, Ica-Stig var inte där men jag träffade hans bägge söner. Eller kunde gjort i alla fall. Jag hade fått de där små lapparna med rabatter på varor som de säger att jag köpt mycket av. Hmm har jag verkligen köpt så många onyttigheter? Fast mest har det faktiskt varit varor som jag inte köpt, så man undrar hur de väljer ut de som ska bli rabatt på. Hur som helst fanns där något som hette ‘dinkelmatvete’. Har ni inte hört talas om det, så gör det inget. Det kan hända den bästa. Varken jag eller pryoflickan jag talade med visste var de fanns så hon gick och hämtade en gosse som nog skulle veta.

Denna unge man, som mycket väl kunde varit Ica-Stigs son var mycket hjälpsam även om han för sin del trodde att detta matvete fanns bland bakningen. När han till slut hjälplöst tittade på mig och sa, jag ska ringa efter min bror. “Han är lite chef här”, tillade han stolt. Fem sekunder senare uppenbarade sig hans bror och utförde samma planlösa letande bland bakgrejerna innan också han gav upp. Denna Ica-Stigs andra son och chef tillika verkade mer säker på sin sak när han tillkännagav att de inte hade något dinkelmatvete’, men att när det kommer in kommer det att stå ‘där’. Bland bakgrejerna.

Är det OK att säga: ’blattajävel’ i Sverige?

Den senaste tidens händelser där poliser är inblandade får mig att börja fundera på vad man kan och inte kan säga i Sverige utan att det blir konsekvenser. Det är uppenbarligen tillåtet för poliser att vara rasister. Vi vet nu att det är varken olagligt eller att någon begått tjänstefel. Hur ska man då kunna lita på de som finns där för att skydda oss? Vem har de fördomar mot nästa gång? Tjejer med korta kjolar? Överviktiga personer? Personer som hamnat utanför samhället av någon anledning? Vem är det nästa gång som de riktar sitt hat emot?

”Den lille jävla apajäveln. Ska jag göra han steril”. Förutom den bristande språkförmågan, som kanske är mindre viktig i sammanhanget, så uppvisar den som gjorde det uttalandet en stor agression. Och jag skulle åtminstone vara rädd att möta den polisen ute en mörk natt. Mer än hälften av de 50000 av Aftonbladets läsare som hunnit svara på frågan om det finns mycket rasism inom polisen sa sig tro att det var så. Huruvida det stämmer vet jag inte, men visst finns det anledning att tro det när man ser vad som anses ok inom polisen idag. Men det visar att allmänheten har förlorat förtroende för polisen och det är nästan lika allvarligt som rasismen i sig. Vi ska kunna lita på dem som är satt att skydda oss.

http://aftonbladet.se/nyheter/article4336181.ab
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=881427
http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/128299-malmopoliser-begick-inget-brott

I en senare artikel så läser jag att poliserna blivit förflyttade. Man undrar vilken kommun som ska få njuta av deras närvaro nu, men det går inte att utläsa. En av de inblandade är ”djupt olycklig” enligt polismästaren. Det brukar ju heta så. Visst kan jag tänka mig att han kan vara djupt olycklig över att ha blivit inspelad, men samtidigt kan han vara nöjd med att han ”bara” blivit förflyttad. Fick jag bestämma skulle han inte få jobba som polis mer.

http://hd.se/skane/2009/02/05/polis-kallar-ungdomar-blatte-och/

Det verkar däremot inte vara tillåtet att strippa i Sverige under vissa omständigheter. En politiker fick avgå när det visade sig att han tjänade extra på att strippa. ”Vi tar av oss kläderna i hyfsad takt till musik, men vi visar inte de vulgära delarna”, hävdar han. Trots detta får han inte vara kvar eftersom som moderaterna hävdar: ”Folk som känner till hans karriär som strippa kommer ju bara att ha blicken riktad neråt när de möter honom”.

Det är uppenbarligen ok för poliser att göra rasistiska uttalanden, men strippar de för att fira sin avklarade utbildning då blir de avstängda. Man undrar hur polisen tänker. Nord som är chef för länsordningspolisen i Västra Götaland hövar följande: ”Inget olagligt skedde, påpekar han, men det som skedde strider mot polisens värdegrund.” Jaha då vet man det. Att strippa strider mot polisens värdegrund, men inte att säga blatte och att hota att göra någon steril.

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/129763-poliser-firade-med-strippa
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4361082.ab

http://www.gt.se/nyheter/1.1159505/politiker-strippade-tvingades-avga

Däremot får gymnasieelever i Danmark strippa för att få de bästa borden i matsalen, förutsatt att filmerna inte läggs ut på nätet eller att flickorna stryks in med olja. Om man avstått från det hade ingen tyckt att det var alls konstigt. Lärare och skolkamrater såg elevernas show utan att reagera på att det var något konstigt. ”Strip-showen på Silkeborgs Gymnasie som nu chockar danska föräldrar, är en tradition som återkommer varje år vid den här tiden.”, berättar en av eleverna. Skulle motsvarande kunna hända i Sverige?

En annan sak som verkar var ok för våra poliser är att filma knarkpåverkade och skicka filmen till kollegor som födelsedagspresent. Kul va? Och sen har man inte tillräckliga bevis, trots filmen, så förundersökningen lades ner. Och den knarkpåverkade som filmades på psykakuten hade givit sitt medgivande. Man undrar hur medveten han var om någonting om han behövde föras dit. Den enda åtgärden mot poliserna i fråga är ett ”samtal med polischefen”

http://www.metro.se/se/article/tt/2009/02/09/polispsykfilm/index.xml

I Storbritannien är det ok att strippa på 10000 meters höjd och piloterna får gärna hjälpa till med att få av kläderna på flygvärdinnan. Man undrar ju vad passagerarna skulle ha tyckt om de visste vad som hände i cockpit när de trodde de var i säkra händer under flygningen.

http://www.expressen.se/nyheter/1.1030261/flygvardinnan-strippade-pa-10-000-meters-hojd

Kvinnor väljer vanligen män med ”högre karriär” än de själva?

Detta är ett påstående man ofta får höra. Förutom den uppenbara frågan som inställer sig: stämmer påståendet?, så finns en hel andra undringar i frågan.

Låt oss anta att det stämmer, att kvinnor oftast har en partner med högre karriär än de själva. Vad innebär det då att någon har en högre karriär än de själva? Jag skulle personligen se att ha en hög karriär är när man kan välja när och var man ska arbeta och man har inflytande över sina arbetsuppgifter, men jag tror nog att de flesta menar lön.

Nästa fråga som infinner sig då är varför det är så. Är det för att kvinnor föredrar män som tjänar mycket pengar? Eller är det istället så att det är män med hög lön som står för valet? Att männen föredrar kvinnor som inte tjänar så mycket? Vem väljer vem alltså?

En annan förklaring skulle kunna vara att eftersom män vanligen tjänar mer än kvinnor så finns det fler högavlönade män för kvinnorna att välja på. Eller naturligtvis fler högavlönade män som har kvinnor med lägre lön att välja på.

En slutlig tankegång, om vi nu antar att kvinnor faktiskt väljer partner efter skattetabellen och att männen bara står och väntar på att bli valda så har undrar jag var dessa män är som väntar på att bli valda. Är det någon som vet var de är så hör av er till mig;). Jag har åtminstone missat dem.

Men om det stämmer, att kvinnor i allmänhet är såna att det letar män efter skattetabellen så önskar jag att det fanns ett tredje kön. Kanskeett fjärde kön där jag kan hitta en trevlig partner också nu när jag håller på att önska.:)

Datorkrångel

Inte nog med att min Mac dog och med den mina filer. Plötsligt fick jag virus på laptopen för första gången i mitt liv. Jag som som brukar vara så försiktig och så klickar jag på en länk och så är det kört. Två datorer utslagna på bara några dagar. Usch. Jag borde inte ha kört Windows, men nu är det så dags. Nu ligger den där, Trojanen och äter upp mina filer och hindrade mig från att gå ut på internet. Det hindrade mig också från att uppdatera mitt antivirusprogram. Fiffigt om man är virusskapare, men mindre trevligt för mig.

Till slut fick jag rådet att pröva Ubuntu. Linux för mig, svårt att se. Linux är för datanördar eller hur? Men visst kunde jag prova. Jag hade lyckligtvis en gammal skiva med Kubuntu hemma, för en ny gick ju inte att göra eftersom jag saknade internet. Kubuntu kändes som Windows 98 ungefär och saknade svenska tecken och inget låg där jag var van. Men jag kom ut på internet så jag lyckades få ner senaste versionen av Ubuntu och vips kom jag åt mina filer. Nu kan jag äntligen göra den där backupen som jag tänkt så länge. Och sen ska jag formatera om hårddisken.

Bort med allt gammalt jobbskräp. Äntligen ska jag få kontroll över min egen dator. Den är gammal, det är en PC, men det är den enda jag har nu. En annan sak som förånade mig är att jag faktiskt gillar Ubuntu. Det är inte alls så där svårt som jag trodde att använda. Och den senaste versionen är så långt ifrån Windows 98 man kan komma. En partition med Ubuntu för det mesta jag gör på datorn och Windows på den andra för Photoshop. Nu hoppas jag bara på att få tillbaka min Mac. Åtminstone mina filer men helst så jag kan använda den. Mac är min första och största kärlek även om jag vänstrar lite med både Windows och nu Ubuntu. :)

Mymlan vid havet

Mymlan tjänade i slottet vid havet. Varje dag färdades hon från sitt hem för att sen slita och släpa för att få mat för dagen. Och när dagen var slut var hon helt utmattad. De andra som tjänade i slottet ansågs som finare än Mymlan så de fick mer penningar än vad hon fick. Men Mymlan behövde penningarna så hon släpade vidare.

Lillgafsan styrde och ställde i slottet. Alla älskade henne för att hon log och sa ja till alla. Hon gjorde sig till vän till Mymlan och Mymlan trodde på henne. I slottet bodde också Snusgafsan och Gammalgafsan. Snusgafsan skrämde småhomsorna genom att prata för sig själv och runt om henne alltid stod en tung torr odör av snus. Gammalgafsan var avskydd av småhomsorna eftersom ingen förstod vad hon sa och hon skrattade elakt åt dem när de inte förstod. Hon lät dem också arbeta mycket hårt vilket inte bidrog till att de skulle tycka om henne.

Snusgafsan var inte omtyckt av de andra gafsorna och hemulerna och var rädd att hon skulle bli utkörd ur slottet. Gammalgafsan var rädd att också hon skulle bli utkörd eftersom hon var beroende av småhomsornas gillande för att kunna tjäna Lillgafsan på bästa sätt. Dessutom var detta inte första slottet som Gammalgafsan varit på. Hon hade vid ett flertal tillfällen blivit utkörd från slott i andra riken. Därför var det extra viktigt för henne att hålla sig kvar. Alla medel var tillåtna. Snusgafsan och Gammalgafsan smidde en ond plan som innebar att de pekade ut någon annan att skylla på så att Lillgafsan skulle köra iväg någon annan än dem.

Storhemulen hade redan blivit ivägkörd så Lillgafsan var den enda som styrde i slottet. Det var alltså henne de behövde övertyga. Sen var frågan om vem som skulle väljas ut till syndabock. Valet föll på Mymlan eftersom hon inte var lika fin som dem. Det roade dessutom Gammalgafsan att det blev Mymlan som skulle ut eftersom småhomsorna faktiskt gillade Mymlan.

Det blev Gammalgafsans uppgift att viska lögner i öronen på Lillgafsan, som mer än gärna valde att tro på dem. Lillgafsan älskade att alla såg upp till henne eftersom hon var så liten att hon var van att knytt och oknytt mest såg ner på henne. Mymlan som var utmattad av det hårda arbetet hade inget att sätta emot när Lillgafsan berättade om sitt beslut. Mymlan flydde ut ur slåttshallen i tårar för att aldrig mer återvända till slottet vid havet.

Idag dog mina förhoppningar

Min Mac dog idag och med den alla de där filerna som jag borde ha bränt undan för länge sen. Har sen länge lovat mig att det ”aldrig” ska hända igen. Och så gjorde det det. Alla filer som jag samlat på den under de månader jag haft den. Eftersom jag alltid håller på mycket med datorn och nu dessutom är arbetslös har det hunnit bli en hel del.

Där finns en mapp med foton, fint sorterat efter datum och använd kamera. Allt det är borta. Dessutom har jag flera wordpressteman och medföljande photoshopfiler som var halvfärdiga. De är också borta. Övrig grafik, färdiga eller under arbete. Sen, naturligtvis alla anteckningar, agenda, information om mailservrar mm. Halva mitt liv är borta känns det som.

Men det som är allra värst är att mina romanidéer och halvfärdiga berättelser och min nästan färdiga roman. Jag har aldrig förut slutfört en roman och den var i det närmaste färdig. Jag skulle skickat in den till förlag nu i vår. Nu vet jag inte om jag ska orka fortsätta. Hur börjar man om?

Hur politiskt skriver du?

Såg på en annan blogg som jag läser att man numera få sitt skrivande analyserat utefter vissa kriterier som inte nämns. Metoden har i alla fall kommit till så här, enligt deras site:

Metodiken har varit att ta ca 100 bloggare från varje parti från bloggportalen och sedan använda deras texter för klassificering med uClassify.

Det låter hemskt vetenskapligt, men jag kan förstås inte intyga att det stämmer. Vad jag vet är att när jag testar med mina olika bloggar, med samma innehåll, får jag samma resultat, så något händer i alla fall. Någon sorts analys görs verkar det.

Ok, hur gick det nu med mina, min familjs och vänners bloggar?

Först ut min egen:

g

Uppenbarligen skriver jag miljöpartistiskt. Undrar vad det innebär egentligen?

Här kommer ett urval av de tabeller jag fick fram:

Min systers blogg
Min systers blogg

Mammas blogg
Min mammas blogg

Maggans blogg
Maggans blogg

Inom parentes kan jag nämna att jag, av misstag, råkade testa med min tumblelog. Den är nästan enbart bilder och bara lite text på engelska. Enligt siten ska det bara funka på svenska bloggar?. Men ni kan aldrig gissa vad jag fick för resultat. Jo den fick resultatet KD?.

Som kuriositet kan jag nämna att jag testade med schyman.se och feministiskt initiativs sida eftersom det är bara riksdagspartierna som finns med. Fi fick föga förvånande mest socialdemokratiskt och vänster, men det lustiga var att Gudruns egen fick mest moderat och kd? Undrar vad damen skulle tycka om hon visste… Fast hon skulle nog se det humoristiska i det om bilden man sett av henne i media stämmer.

Hur politiskt skriver du?:)

logo

Mitt liv som tårta

En av mina goda vänner hade ett inlägg på sin blogg där hon jämförde sitt liv med en tårta där varje tårtbit var delar i hennes liv. När jag läste om det blev jag först lite ledsen eftersom hennes tårta såg så annorlunda ut än min. Sen ändrade jag mig och tänkte att jag visst kunde skriva något liknande. Här har ni det, mitt liv som tårta. Tårtfatet med tårtan ser ganska konstig ut. En del bitar har bara några få lager, medan andra är fint dekorerade och har många lager. En del är är stora, andra är bara en tunn skiva eller är bara smulor kvar eftersom någon måste ha ätit av tårtbitarna. Här är delarna:

Jag själv: Ja, jag är en del i tårtan. Kan inte gärna undvika det, eller hur? Jag finns alltid här, hur mycket jag än försöker undvika det.

Hälsan: Denna del av tårtan ser lite medfaren ut. Delar av denna tårtbit har ätits på även om det märks att den en gång varit mycket fin. Den har många lager och dekorationer, men jag kan inte påminna mig att jag erbjudit någon att smaka, men det måste jag ju ha gjort.

Barn: Jag har beställt den delen delen från konditoriet i åratal, men de vägrar fortfarande att leverera. Det är viktigt för mig att få den för att min tårta ska kännas färdig. Den behövs för helheten.

Hem: Den här delen verkar vara samansatt av flera olika tårtbitar och får föreställa en hel bit. Nu hoppas jag att jag ska få den riktiga tårtbiten snart som jag beställde för flera år sen.

Pojkvän: Det verkar inte som de levererade den biten heller. Under åren har de levererat små kakor i väntan på den riktiga tårtbiten. Fast en gång för länge sen minns jag att jag hade en tårtbit, men någon måste ha ätit upp den.

Jobb: Den biten har någon ätit upp för mig. Jag borde verkligen hålla mig ifrån vänner som äter upp mina tårtbitar.

Kreativitet: Denna tårtbit är en av de finaste i tårtan. Den är väldigt hög och har många fina dekorationer och lager. En tårtbit att vara stolt över.

Familj: Denna bit har inte så många lager, men är ändå en stor bit av tårtan. Här finns också några vackra dekorationer.

Vänner: Även denna bit har få lager, men är ändå en stor bit av kakan.

Där är den, kakan som är mitt liv. Den borde ha kunnat vara en väldigt fin och vacker kaka om alla bitar jag beställt hade kommit och om jag hade hållit mig ifrån de vänner som hela tiden stjäl av den. Hur ser din tårta ut?.