Vegegården och annat gott i Malmö


För några dagar sen var jag i Malmö. Resan blev väldigt snabbt bestämd och egentligen hade jag inget inplanerat förutom att vara ressällskap åt min syster som skulle träffa en onlinevän. Så hastigt och lustigt fick jag boka tågresan och, vilket jag dessvärre behövde, taxi från stationen. Sen bar det iväg. Kändes lyxigt att åka första klass trots att jag bara behövde lägga till ett par hundra. Det serverades frukost och så mycket kaffe man orkade. Jag försöker alltid boka första klass när jag reser eftersom man vinner så mycket på det bland annat beträffande komforten.

När jag kom ner till Malmö gick jag direkt till resans höjdpunkt – Vegegården. Denna asiatiska restaurang är, enligt mig, Sveriges bästa veganrestaurang. De serverar en lyxig buffet som smakar bra mycket bättre än vad namnen på de smårätterna, räkor, biff och kyckling antyder.

Jag går alltid till Vegegården när jag är i Malmö, trots att det brukar vara fullt med folk. Man får förutom den härliga buffen möjlighet att köpa med sig frysta konstköttsprodukter. Den här gången valde jag en förpackning med kyckling och en med anka.

När jag skulle betala såg jag att där fanns en namninsamling. Restaurangen hade fått klagomål från grannarna om att det luktade matos. De har funnits på samma ställe i många år och har inte ändrat något i sin matlagning, men nu hotas de av vite om de inte förändrar något. Elak som jag är så misstänker jag att det är främlingsfientliga som vill ha bort kinesparet som driver restaurangen genom att anmäla. Från att ha haft ett rättsamhälle i Sverige där bevisbördan ligger på den som anmäler har nu bevisbördan flyttats till den som är anklagad.

Kommer du förbi Malmö så gå på Vegegården, skriv på, ät där och visa ditt stöd. Låt inte den här fantastiska restaurangen gå i graven för att det finns folk som inte tål att det går bra för några som inte är födda i Sverige.

Efter besöket på restaurangen letade jag upp Astrid och Apornas butik. Visserligen visste jag att den skulle vara stor, men jag blev ändå glatt överaskad. Affären var riktigt stor och det skulle gå att tillfredsställa alla sina mat- och dryckbehov där. Det var verkligen en fullsortimentsaffär, vilket man som vegan inte är bortskämd med. De hade färsk, fryst, torkade och konserverad mat och inte bara sina egna produkter. Affären är verkligen värd ett besök om du är i Malmö.

Resten av besöket ägnade jag mig åt att ta lite foton. Efter det var det dags att åka hem igen. Det hade varit en både trevlig, men också tröttande dag. Jag lämnade hemmet vid sextiden på morgonen och var hemma igen vid 10 på kvällen.

Det är visst aldrig för sent

Ibland händer något som får en att bli lite glad och idag är en av dessa. Min mamma har problem med gula fläcken och åker regelbundet till det lokala sjukhuset för undersökning och behandling.

När jag var med henne idag hände något som fick mig att dra på munnen, men som också fick mig att känna ett stygn av avundsjuka.

När mamma stod i receptionen för att anmäla sig råkade hon stöta till burken med nummerlappar. Snabbt var då en man framme och plockade upp den från golvet samtidigt som han sa något snällt. Hörde inte riktigt vad han sa, men hans röst lät trevlig. Han såg också bra ut för sin ålder och rörde sig spänstigt.

När vi sen gick mot hissarna var han där igen, den något yngre mannen. Han levererade ett vackert leende som mamma besvarade.

Det känns kul att ens mamma fortfarande kan ge en sån reaktion hos männen, men jag undrar samtidigt – vad har hon som inte jag har?;) Snygg figur antagligen…

Den bortglömda drottning Kristina

Kristina av Sachsen

Den enda drottning med namnet Kristina som är någorlunda känd i vårt land är Gustav II Adolfs dotter, den egensinniga regenten som abdikerade, konverterade och flyttade till Rom. Henne har vi kommit ihåg. Få minns drottning Kristina av Sachsen, Stockholms tappraste individ åren 1501 och 1502. Hon är en av många bortglömda men betydelsefulla kvinnor i vår historia.

Läs mer här.

Min internationella hemsida

Jag har också en internationell hemsida (på engelska) Choosing the Green Ring, som är motsvarigheten till den här. Du är väldigt välkommen att besöka den om du vill.

Är du mer intresserad av t ex teknologi, internet, 3D-världar och naturvetenskap? Jag har också två andra hemsidor, som handlar om detta, en på engelska och en på svenska. Dem får du väldigt gärna också besöka.

Naket – objektifiering eller frigörelse?

300px-The_Three_Graces,_by_Peter_Paul_Rubens,_from_Prado_in_Google_Earth
De tre gracerna av Peter Paul Rubens

Folkoperan sätter upp en föreställning med en hel del nakenhet. Det provocerar hävdar de. Det provocerar inte mig, inte på samma sätt som de menar. Nakenhet har blivit en del av vår vardag. Reklamen, vanliga filmer, konsten översvämmas med den nakna kvinnokroppen. Men vill de provocera, som konsten var tänkt att provocera, varför väljer de något så uttjatat? Och om det är fråga om frigörelse, borde det inte ha fungerat för länge sen, om det nu är frigörande att klä av sig? Och borde inte männen i så fall också få åtnjuta samma möjlighet?

Läs mer här

Språkfunderingar

Jag deltog nyligen en väldigt intressant diskussion, där vi pratade om ordet tant. För mig är tant ett positivt laddat ord. Tanten känns stadig och någon man kan lita på och som man vet var man har. En tant är inte rädd för att uttrycka sin mening. Trots att det är ett positivt ord kan jag själv inte identifera mig med tanten. Visserligen är jag någon man kan lita på, men kanske inte så förutsägbar. Istället är jag någon som inte är vuxen.

Många ser nog barnslig som synonymt med omogen, men som jag ser det, är barnslig synonymt med öppen eller vidsynt. Om man ser världen med ett barns ögon ser man den med positiva ögon. Inget förvånar en eller snarare tvärt om. Världen är något faschinerande och något man kan utforska och uppleva. Man har också kvar sin barnsliga förmåga till fantasi.

Konstigt nog känns farbror inte lika positivt för mig. I alla fall inte på samma sätt. En farbror är gammal, oförarglig och som inte gör något väsen av sig. Gubbe däremot… Finns det någon man t ex, som identifierar sig själv som farbror?

Efter den diskussionen så började jag känna mig lite elak ;). Istället för positiva ord, som till exempel tant, finns det förstås negativa ord eller ord med ett specifikt syfte som kanske inte är så positivt.

Bidra gärna med egna ord, även om ni inte håller med om mina definitioner eller om ni kanske har något att säga om tanten i dagens samhälle eller min diskussion i övrigt.

Helikopterföräldrar – det är vad föräldrar kallar de föräldrar som bryr sig om sina barn och får dem själva att få dåligt samvete

Kränkt – det är vad mobbare kallar mobbningsoffret för att blanda bort korten och för att ta bort sin egen delaktighet i händelserna och lägga hela skulden på den som är utsatt

Göra rätt för sig – det är vad de som har jobb och är friska säger om eller till de som inte har jobb eller som är sjuka. Detta för att få sig själva att verka bättre och för att slippa ta sitt ansvar gentemot de som har det svårt.

Politisk korrekt – en benämning på någon som visar sig ha ett samvete när man själv saknar ett.

Mupp – benämning på någon som antingen är annorlunda eller har andra åsikter än en själv och man saknar förmåga att argumentera för sina egna åsikter.

Andra saker beträffande svenska språket som jag lagt märke till är inblandningen av engelska ord och uttryck i svenska meningar. Det finns de som menar att denna kodväxling är ett exempel på att man är duktig på ett främmande språk. Själv anser jag att det är ett exempel på att man är dålig på både detta främmande språk och sitt eget. Bra att kunna två språk, men gärna ett i taget.

Kristina Ohlssons barnböcker

glasbarnen-Framsida-224x300 Silverpojken_Framsida-kopia-226x300 Stenanglar_Framsida-226x300

Det finns för många likheter mellan Kristina Olssons tre böcker om Billie, Aladdin och Simona för att kunna göra recensioner för var och en. De likheter jag hittar är att det förekommer någon som blir sjuk och dör i alla tre.

Det finns också en lite konstig gubbe som sen visar sig vara mindre konstig. Det finns också stora gamla hus i alla tre, även om ett av husen är ett gammalt vattentorn. Sen är alla tre böckerna spökhistorier, vilket i sig inte är fel.

Med ovanstående sagt så är inte böckerna dåliga på något sätt. Språket är bra och böckerna och är välredigerade. Just detta borde man ju inte behöva påpeka eftersom det borde vara en självklarhet, men många förlag ser e-böcker som en ursäkt att spara in på detta steg i bokpubliciceringen.

Kristina Ohlsson gör personerna i böckerna levande och lätta att tycka om, både barnen och de vuxna. Dialogen känns också naturlig.Om man ska prata om själva berättelserna så är varje bok spännande i sig, men när man läst alla tre på raken, som jag gjort, så retar mig sig lite på de teman som upprepas.

Den tredje boken i serien, Stenänglar, känns både mest spännande och trovärdig, men även Glasbarnen och Silverpojken drar in läsaren in storyn och man vill läsa mer.

MP och Fridolin stänger ute en del av de som tar sitt ansvar

”Miljörörelsen och Miljöpartiet har aldrig varit ett reservat för vegetarianer i lycra, vi är bredare än så”.

Samtidigt som många experter påpekar miljöproblemen med köttindustrin väljer Fridolin att raljera med de som tar sitt ansvar. Jag klär mig visserligen inte i lycra Gustav Fridolin, men det du äter påverkar miljön mer negativt än det jag äter.

Hur kan ett parti välja att raljera med en stor grupp med människor som faktiskt är en stor del av deras väljare? Har du helt missat debatten om hur mycket utsläpp djurindustrin står för jämfört med bilindustrin? Eller hur stor mängd rent vatten det krävs att producera animaliskt jämfört med vegetabiliskt protein?

Jag gick med i MP när det nästan var nystartat (och var med och startade GU) och även om jag tidigt lämnade partiet så har jag många gånger röstat med er. Nu är det slut. Nu väljer jag ett parti som tar parti för miljön och inte emot den. Jag är trött på maktkåta politiker som hellre sitter i maktställning än gör någon nytta.

Läs mer här

Mjölk och yttrandefrihet

Varför gör alla så stor affär av att de är beredda att betala mer för den mjölk de kolkar i sig? Är det inte självklart, att om de vill ha en produkt, att de betalar för den? Vad är det som är nytt? Att inte skattebetalarna ska betala för den fullt ut?

Själv betalar jag redan, med min skatt, stöd till dessa mjölkdrickare (statligt stöd) indirekt trots att jag inte dricker mjölk från en annan art och jag slutade att dricka den från min egen art långt innan jag fyllde ett år.

Men om det är så det ska vara kan jag nämna att jag också skulle vara beredd att betala mer för grymhetsfri, miljövänlig och nyttigare växtmjölk för att hjälpa till att minska lidandet, förbättra för miljön och samtidigt få hälsovinster.

De grupper på Facebook vars fokus är att medlemmarna är beredda att betala mer för komjölken får vara ifred för de som inte tycker samma, men de som propagerar för växtmjölk får ständigt nya ”medlemmar” som kommer dit för att häckla de som inte tycker samma. Majoritetens makt över minoriteten antar jag. De som ”tycker fel” tystas. Yttrandefrihetens baksida.