Ibland händer något som får en att bli lite glad och idag är en av dessa. Min mamma har problem med gula fläcken och åker regelbundet till det lokala sjukhuset för undersökning och behandling.
När jag var med henne idag hände något som fick mig att dra på munnen, men som också fick mig att känna ett stygn av avundsjuka.
När mamma stod i receptionen för att anmäla sig råkade hon stöta till burken med nummerlappar. Snabbt var då en man framme och plockade upp den från golvet samtidigt som han sa något snällt. Hörde inte riktigt vad han sa, men hans röst lät trevlig. Han såg också bra ut för sin ålder och rörde sig spänstigt.
När vi sen gick mot hissarna var han där igen, den något yngre mannen. Han levererade ett vackert leende som mamma besvarade.
Det känns kul att ens mamma fortfarande kan ge en sån reaktion hos männen, men jag undrar samtidigt – vad har hon som inte jag har?;) Snygg figur antagligen…